Thanks guests, speakers and team for a day with words worth spreading. We will continue to spread the words from TEDxBotkyrka.
In a few days we will know where to put the videos, images and thoughts from the event.
- If you want to follow the whole seminar read are livblogg that starts here.
- Do you want to arrange a TEDx seminar yourself. Read more at www.tedxstockholm.com
Best regards
The team
… till Fyklingen för att ta en öl och prata vidare. Hela TEDxBotkyrka gänget åker dit nu. Ni hittar dit via Mariatorgets tunnelbana och så Torkel Knutssonsgatan till höger ner till Münchenbryggeriet, in i valvet, över en parkringsplats och där i nästa valv kommer vi att vara om ungefär en halv timme.
VÄLKOMNA!
Tänk på naturen. Vi trodde länge att det fanns en Skapare, någon som tänkt ut och byggt världen.
Men så kom Darwin, berättar Magnus Lindkvist, och sa det revolutionerande och lite irriterande: Det finns ingen skapare. Saker och ting utvecklas av sig själv.
Det finns ingen mening, ingen plan, allt bara händer.
Varför är det skrämmande. Ja, säger Magnus, medelklassmänniskor är väldigt rädda för meningslöshet. Det är därför de vill ha ett meningsfullt jobb.
Hjärnan söker mening, mönster.
Det negativa med det är att vi skapar mönster där det inte finns.
Det positiva med det är det skapar grunden för kreativitet.
Se på Lasse och hans plåster. En ren händelse, ett nytt mönster, ett nytt samband.
I London såg jag för några veckor några som slagit ihop tro med ateism och skapat “kristna ateister” med slogan “följ Gud, förneka Jesus”.
Mötet är lite tråkigt ord, tycker Magnus, kolliderar tycker han låta roligare. Kreativitet är inte alltid bara lätt och skoj.
Se på Internet, säger han, är det inte en enda stor kollission mellan tankar, bilder, filmer, musik.
Så målar han upp en ny slags skola som är ett resultat av olika former av kollissioner, olyckor. Men hur planerar man för det.
Och så säger han att skulle vilja skilja TED:s slogan till “random things”.
“Låt oss kollidera”, avslutar Magnus, “en del kommer att bli ren nonsens, men något annat kommer att bli ett frö för framtiden.”
Årets talar 2009, Magnus Lindkvist, berättar att han precis varit på TED i USA, och bevisar det genom att bära ett par TED-dojor.
Nu ska vi och han själv få en utmaning – att tala utan PowerPoint.
Jag är trendspanare, det börjar bli omedvetna. Förra måndagen talade jag med ett antal tonåringar i Huddinge gymnasium sa de:
“Det där låter väldigt 2002.”
Så låt oss tala om TED:s slogan Ideas worth spreading.
Först skulle jag vilja introducera er till Lars. Nu tänker ni på den senaste Lars ni mötte eller den ni mötte i skolan.
Men jag har mött en särskilt Lars, en försäljare som gillar fotboll, berättar Magnus. Det var i början av 80-talet. Sedan fick han ett VD-jobb och det tvingade honom att flytta till Göteborg.
Företaget hade utvecklat en produkt för “påsar på magen”.
Det svåra med att ha påse på magen är att få den att hålla sig på plats. Till det använde man en slags klister som irriterade huden, gjorde den infekterad.
Lars firma hade uppfunnit en tape som klarade av att både fästa påsen och rädda huden.
Vad gjorde Lars med sin fritid.
Han joggade. Och skorna var riktigt dåliga, så han fick skavsår, ungefär likadana som de som använt påse-på-magen-klistret.
Han tänkte till. Använde företagets nya plåster, och se – inga skavsår.
När han sedan satt på ett tåg på väg till en mässa berättade han om sin erfarenhet för en militärläkare.
“Vad sägs om att pröva min lösning på soldaterna?”
Bra idé. Vissa soldater fick tejp, andra fick gå utan. Och försöksgruppen klarade förstås de långa marcherna bättre.
Lars gick till sin chef och han gick med på att testa en ny produkt Comfeel.
Men hur skulle de distribueras, på ett hotell hittade han en lösning. När paketen skulle tryckas gjorde tryckeriet fel och produkten fick heta Compeed.
Och Compeed är idag en miljondustri. Pengar som Lasse inte fick ta del av.
Vad är den sedelärande slutsatsen?
Lyckade misslyckanden helt enkelt: Viagra, Penicellin et c.
Elektronmusikchangern Skwee uppfanns en gång i tiden av Daniel Savio och några andra musiker. Till en början var det bara nordbor som höll på, men nu har musiken spritt sig ut i världen.
Daniel spelar för oss. Lyssna du också.
… i arbetet kring filmen Ironsky.
Hur kan man ta hjälp av det stora nätverk som Timo upp kring filmen.
Ett sätt är att ge människor utanför filmgänget arbetsuppgifter via t ex nätverket wreckamovie.com och får många att jobba med filmen, att ge bort sin kreativitet.
Dessutom använder man alla människorna i nätverket att sprida budskapet via sina egna nätverk.
LÄS MER:
www.ironsky.net
www.wreckamovie.com
Timos blogg www.zombieroom.net
Just nu håller han på med filmen Ironsky
och nu får vi se en trailer: Nazisterna landar på månen 1945 och “on the dark side of the moon” 2018 planerar de återkomsten.
Och Timo utvecklar filmen tillsammans med publiken, och det, tror han, är framtiden för all verksamhet.
Ännu en historisk återblick. Under de senaste hundra åren har filmindustrin delat upp verksamheten mellan film och publik, och frågan har varit – hur ska vi göra en film som publiken gillar?
Medan åren gick och industrin växte blev gapet mellan de två allt större.
Under det senaste decenniet har det blivit allt svårare för små filmskapare att få sin film producerad och distribuerad.
Enda sättet att komma förbi det här, tror Timo, är att skapa en community och utveckla filmen med de. De kan påverka filmen, ladda hem den och dela med sig av den.
Filmbolagen kan till exempel be sitt nätverk att kräva att den visas.
När det gäller Ironsky så håller Timo och hans folk att bygga upp ett nätverk över hela världen. Bara att gå in på sidan och anmäla sig och du är blir en del av filmskapandet.
På Timos karta kan man se att Finland och Europa är mycket aktiva i nätverket, medan det är dåligt med folk i Sverige som är intresserade.
Hur kan nätverket stödja filmskapandet?
Timos gäng startade med att sälja t-shirts, långt innan de hade något manus.
Alla kunde också beställa filmen tre år innan den ens fanns.
Filmarna bad också nätverket att donera pengar, de säger “warbounds”.
Sponsorer bad man också om tidigt.
Och investerar förstås, lite pengar här och lite där.
… gör det du också.
Sedan kommer en TED talk och sedan kommer Timo om kreativitet, film och publik.
… från publiken.
Linus funderar så här:
– Om man säljer tjänster kan man välja bort sina kunder. “Du säljer onyttiga plastgrejer”. Och det tror jag kan ge mer tillbaka än man förlorar för man är rädd för att säga ner till pengar. Men det ser de “goda” människorna och de vill jobba med någon som är som de.
– Vi pratade också om konsumentmakt, men jag vill ha mer än så. Google säger “don’t be evil”, och det är lite konstigt, vi är i alla fall inte onda. Kan man inte istället säga, vi är goda?
Ett annat bord:
– Vi pratade om en bra businessmodell och vi var lite för och emot. Någon tyckte att det fanns stora svårigheter, en annan att det var lätt och att det kanske beror på ett generationsskifte.
Någon annan säger:
– Vi pratade också om saker vi tror gör att det här kommer att hända. Kundtrycket tror vi på, när företag säger att de inte är det de säger att de är. Det kan göra att VD:ar blir upplysta och ändrar företaget. En annan kris är att man inte längre kan rekrytera. De bästa i den unga generationen vill ha en annan modell. Och så finns det en annan kris. Om man drar ut sin företagsmodell in i framtiden – bilindustrin t ex – så kan man inse att man kommer att döda hela världen. Och det är inte hållbart.
En annan person säger:
– Jag tror att det här är mycket svårare att förändra än vi tror. Vi har en struktur med mycket stora företag som inte vill förändras så länge de tjänar pengar. Det spelar ingen roll om de har en vidsynt VD, de byter bara ut honom.
Bella tror på konsumentmakt, på det tryck som konsumenterna kan utsätta företagen för.
En annan deltagare säger:
– Det här är en slags filantrokapitalism, men är det egentligen någon skillnad mot hur kapitalismen alltid sett ut? Det är väl fantastiskt att den kaptialistiska modellen kan få genomslag på andra marknader. Men finns det någonstans där det inte fungerar. Rosling har pratat om marknader som är på väg, som i Indien, medan i Somalia och Kongo med kollapsade och oroliga stater kanske det behövs andra metoder.
Och nu kaffe.
Nu är det samtal, nu reflekterar deltagarna vid borden. Vad innebär Alexis och Alexanders syn på ledarskap och affärsmodeller för oss som är här?
… i Alexanders modell och hjälp till att utveckla idéen.
Alla kan vara med på www.businessmodelbeyondprofit.com där också hans verktyg finns för den som vill testa.
Jo, säger Alexander, vi måste tänka som arkitekten Frank Gehry när han byggde Guggenheimmuseet.
För att göra den speciella byggnad var han tvungen att undersöka alla möjligheter, ny byggteknik et c – han var till och med tvungen att skapa helt nya yrken.
Börja med din idé, öppna dina sinnen, se alla möjligheter, använd Alexanders modell, den finns att hämta på nätet gratis under Creative Commons.
Innovatören hade en dröm. Han ville bygga ett mobilföretag som knöt samman hela landet.
Där är fattigt, gott om folk, inga telefoner.
Hur skulle han göra?
Nu visar Alexander:
1. Han vill erbjuda kontakt.
2. Han behövde ett mobilföretag
3. Det är väldigt dyrt. Han bad om pengar från World Bank. Men hallå, sa de, de här männsikorna behöver helt andra saker. De är fattiga. Men innovatören sa emot: De här människorna behöver den kunskap de kan få genom mobiltelefonerna. De behöver det för att organisera sitt liv, och det kan hjälpa mot fattigdomen.
4. Men hur skulle han skaffa telefoner till alla dessa människor? Han bestämde sig för att jobba ihop med Grameenbanken (mikrolån) som kan hjälpa en fattig kvinna att köpa en mobiltelefon som hon erbjuder alla andra att använda. Hon tjänar pengar, Grameen tjänar pengar, och han själv. 25o kvinnor i var sin by startade små mobilföretag och alla förbättrade sin ekonomi.
Det är Alexanders erfarenhet. Alla har olika föreställningar om vad det är att ha en affärsmodell.
Därför, säger Alexander (till skillnad mot Alexi), att vi måste ha en gemensam bild.
Hur ska det gå till.
Han har förstås en metod. Han kallar det för Affärsmodellsduken (målarduk).
Den har 9 olika avdelningar. Den funkar på alla former av organisationer.
1. Börja med kunderna. Alla har kunder, vad behöver de?
2. Hur vill de bli nådda av oss?
3. Vilken form av relation vill de ha åt oss?
4. Vad är de beredda att betala för? (För att få något själva, eller för att ge något till någon annan)
5. Vilka tillgångar har vi eller behöver vi?
6. Vad är det vi gör, vad är det vi kan?
7. Hur samarbetar vi med andra?
8. Hur ska kostnadsstrukturen se ut.
9. Varan.
Nu ritar vi in allt detta på en målarduk, alla de nio avdelningarna.
Två och två, två minuter: Vad är en affärsmodell?
Alexander vill samla kunskap från globens alla hörn.
Men först en historia.
Alexanders fru kommer från Guinea Bissau. Hon lämnade landet när hon var sju och växte upp i Schweiz. För några månader ringde någon och berättade att en släkting hade dött eftersom hon inte kom till sjukhuset i tid. Hur ska vi komma åt ett sådant problem.
Här kommer ännu en historisk återblick:
Förr var världen indelad i två delar. Antingen var man någon som gav till de fattiga, eller också var man någon som tjänade pengar för sin egen trevnad.
Sociala organisationer arbetade för andra. Företag för sig själva.
Men idag är det inte så. Det finns en ny grupp entreprenörer som tror att de kan göra bådeoch. En “new school” helt enkelt. Och det handlar inte om tt komplement till företagets vanliga verksamhet, det är något som ingår i företagets själva DNA, säger Alexander.
Det handlar helt enkelt om en social entreprenör.
Affärsmodeller blir det nu, något som Alexander från Genéve, arbetat med i många år.
Hur bygger man en affärsmodeller som gör skillnad, som inte bara har som mål att tjäna pengar utan utvecklar samhället, löser globala problem.
Hur kan man tjäna pengar och vara till nytta? Hur skapar organisationer ett långsiktigt värde?
Varför är det viktigt?
Och vad är en affärsmodell?
Och hur skapar vi sådana modeller?
Den traditionella förändringsstrategin är att skapa en vision, skapa mål, planer, strategier från toppen och neråt.
Hur skulle man kunna göra det på ett annat sätt?
Nu visar Alexis en bild på Kasparov, schackmästaren. Vad tänker han på?
Han registrerar lägen och så försöker han skapa en strategi. Oavsett vad hans motspelare gör ser han framför sig en massa olika scenarior.
För – vad vet vi om framtiden. Vilka trendspanare kunde förutse att det skulle bli ett vulkanutbrott på Island. Så – hur kan vi planera för en enda förutsedd framtid?
Och eftersom vi inte vet något om framtiden så tror Alexis att vi inte längre kan luta oss mot enhetliga managementmetoder som lean management.
Istället föreslår han:
1. Erbjud något som tilltalar människor.
2. Arbeta tillsammans, människor vill vara delaktiga. Ta med medarbetare och kunderna i analys och planering.
3. Exponera resultatet. “Alla vill bli uppmärksammade, inte bara musiker, konstnärer, affärsmän.”
… och förändringsledarskap.
För tio år sedan var förändring en stor sak inom företagsvärlden. Och på den tiden var det fråga om något långsiktigt och smärtsamt. Något att vara rädd för.
Konsultfirmorna gjorde stora pengar på detta.
Idag är förändring är vardag. Vi förändrar varje dag.
Och i företagsvärlden är det idag uppenbart att vi arbetar i en digital, global och ibland brutal värld.
Utvecklingen på nätet har gått enormt fort, från 1991 då det fanns en websajt på nätet till 2010 då 100 miljarder sajter finns därute.
Men under de tjugo åren har inte ledarskapet förändrats särskilt mycket.
Förändringen är planerad, man tar in experter, en massa välklädda konsulter, som genast låser in sig med ledningen i ett rum. Och efter några dagar, ofta veckor, ibland månader kommer det ut en skiss som beskriver förändringen i detalj.
LÄS MER: www.inloveagain.se
Internet är fantastiskt, fast bara om det fungerar. Och nu kan vi glädja er med att livesändningarna äntligen är stabila med bild och ljud och de fantastiska föreläsarna.
Häng med.
Vi måste, tycker Oscar, gå från design till lärande. Konsumentlärande, designlärande och affärslärande.
Man måste, säger han, fokusera på verbet mer än substantivet och adjektivtet.
Vad innebär det?
Först måste man sluta vara rädd för det okända, att inte veta exakt vart man är på väg.
Så här kan det gå till: Design med verbfokus.
Uppdraget var att göra en utställning för att presentera en ny vodkaflaska.
Först delade han upp produkt/märke/erfarenhet.
Undersök möjligheterna: Kan man göra en flöjt av flaskan, kan man lukta på vätskan et c.
Sedan lade man lager på lager och det blev faktiskt en lite abstrakt form av jordlager. Människor fick passera genom formen, och där fick de lyssn på Bach-musik spelad på flaskan och med olika dofter som strömmade emot de.
Så kan det gå, säger Oscar när man jobbar utifrån att handla istället för att tänka.
LÄS MER http://www.boysdontcry.se/
LÄS MER
… heter Oscars företag. Från hjätearkitektur till skapande genom kollektivt lärande kommer han att tala om.
Arkiketurens historia är tusentals år gammal. Från början var det religionerna och makten som definierade arkitekturen, sedan var det designen och moderniteten och så till ett vanligt jobb.
Vad är problemet med detta?
För att kunna skapa något så måste man känna ett slags ägande över projektet. Arkitekten måste få en relation till byggnaden, och det, säger Oscar, kan man inte komma ifrån.
En designstrateg Robert Bau har sagt att problemet med designers är att de tror att de äger kreativiteten, att de är renässansmänniskor, att de tror att det bara är andra kreatörer som förstår sig på det de gör och att de är mer kreatörer än entreprenörer och håller sina klienter på avstånd.
Det här skapar en känsla av ägandet över det man skapar vilket gör att många skapelser är irrelevanta för kulturen. Det blir helt enkelt bara designprylar för designers.
På tio minuter ska Oscar analysera och beskriva framtiden för arkitekturen.
